Telefonhån

...eller i mobilens våld...

Efter ett besök på Rehab i Söderköping där jag fått lära mig hur min operade hand ska övas för att bli sig själv (och lite bättre), stärker jag mig med laxburgare innan färd tillbaka och veckans yogapass. Vi är sex personer som äter. Två män i femtioårs åldern. En man, bedömt dryga sjuttio samt en tonårsson med mamma. Jag läser på min mobil, har fått mejl från bokförlaget och passar på att svara på det. De två femtioårsmännen har hittills bara kikat upp från sina mobiler när de lassat in nya laddningar av potatismos respektive raggmunk.  

Den äldre mannen släpper inte mobilens display ens när maten åker in i munnen, han är helt uppslukad av den och har fått torka av ketchup ett flertal gånger från den kära ägodelen. Här sitter då jag, uppkopplad mot cyberrymden och upppför mig precis på samma sätt. Tonårskillen med mamma avviker från oss andra. Inga mobiler på bordet och de pratar med varandra! Hurra för ungdomen, även om han måste anses vara unik. Funderar på om jag borde bjuda in de andra mobilnördarna till mitt bord. Ha en lite pratstund om livet, om hur det var förr när det fanns en fast telefon i hemmet och man fick ringa i en telefonkiosk om man nu var tvungen att ringa när man inte var hemma. Nu rings det inte så mycket på den här lunchrestaurangen. Det kollas nog på Facebook, instagram, twitter. Kanske gör man en affär på Blocket eller skickar sms till någon man gillar. Själv bloggar jag tydligen.  Jag sväljer det sista av laxen, ser mig omkring och märker att personerna bytts ut medan jag skrivit. Nu är här två vänninor, cirka sextio. Ett, vad jag tror, gift par i samma ålder och två ensamma medelålders män. Ser mig om en gång till och framför allt lyssnar. De pratar med varandra och inga mobiler är synliga. Jag skäms lite och avslutar mobilanvändandet jag med. Ska bara skicka det där sms:et först.....

Ring o pling

Mimmi

Val

 

Ett spanskt ordspråk lyder: ”Det ges föga val bland ruttna äpplen.” Ett ordspråk som kom till mig under den avslutande valdebatten på fredagskvällen. Ruttna äpplen ska jag väl inte kalla våra politiker men just den valdebatten var på klar sandlådenivå. Lite förundrat lyssnade jag på intervjuerna med de debatterande efteråt där de flesta verkade nöjda med debatten. Nå, de satt inte i tv-soffan eller i studion och lyssnade på påhopp och tjabbel. Valet är snart över. Imorgon gäller det. Efterdyningarna kommer bli långa, diskussionerna heta och vi kommer oja oss hur det än går för inte infrias väl de löften vi fått? Eller gör dom det?

 

Att få ge sin röst i ett val är inte bara en demokratisk rättighet, det är lika mycket en skyldighet. Alla har rätt att göra sitt val, det är även det som är demokrati. Allas lika rätt. Rättigheter och skyldigheter.

 

Jag kan ha svårt med val. Svårt om det ska vara spagetti eller makaroner till köttfärssåsen. Besvärligt med val av kläder på morgonen. Om jag ska gå åt höger eller vänster, ja när jag ska gå på promenad alltså. Om jag ska titta på Rapport eller Aktuellt eller handla yoghurten på Ica eller Hemköp. Valet imorgon vad gäller politisk inriktning var däremot inget svårt. Det var ett lätt val och mina valsedlar är redan lagda i kuvert och förseglade.

Har ni inte gjort ert val så gör det. Gör Ert val. Alla har inte den möjligheten.

Trevlig valdag!

Mimmi

På egen hand

Det ska ske snart. Efter sju-åtta månader av ytterst okänsliga fingrar på min högerhand ska de få en chans att med känslighet beröra och att bli berörda igen. Ja de är ju inte det okänsligaste jag träffat på, inte alls. Inte i dessa valtider. Under ganska många år har mina armar och fingrar somnat lite nu och då men det har förut bara varit att skaka lite på dem. Massera dem lite omilt och be dem skärpa sig och har de vaknat till igen. Men i januari hände något, vet inte riktigt vad, men några (3 och 1/2) fingrar ville minsann inte vakna upp igen.  Kanske tyckte de mörkret var för stort, vintern för lång och vantarna för sticksiga.  Skulle de tina upp på våren?  

Näpp. Våren kom och försvann över en dag och ersattes av en sommar som ingen (i a f inte jag) bett om. Sällan har jag svettats mera. Men inte ens den omilda värmen kunde väcka upp dem.

Motala, tror faktiskt inte jag varit där förut, men dit ska jag åka i mitten av nästa vecka och där ska de klyva någon tunnel i handen så de nervösa nerverna ska spritta fritt igen. De ska få hoppa och dansa och leva rövare som de en gång gjort. Tydligen är det en enkel operation. Ett löpandebandetingrepp och det ska bli skönt att få det gjort. Vissa saker är bökigt med sovande fingrar. Fumlig är bara förnamnet. Nå, några veckor ska jag sedan ha handen i ett bandage och jag har börjat öva på att göra saker med vänster hand. Lagom till kommande boksläpp borde jag vara återställd för att kunna signera en bok eller två utifall någon skulle vilja det.

På tal om händer....Etfarenhet är inte det som händer oss utan vad vi gör med det som händer.

En tanke bara  <3 

Mimmi

Strumpor och väta

Det regnade inatt. Vaknade av detta underbara ljud som blir när dropparna med kraft fullkomligt öser ner. Temperaturen inomhus kändes ganska behaglig och när jag senare klev upp var marken utanför fortfarande våt och ett molntäcke befann sig på himlen över Gryt. Perfekt tänkte jag, satte koppel på hunden och klev glatt ut genom dörren. Bom, tvärstopp! Det var som att kliva in i en ångbastu. Ingen luft, totalt vakum. Längtade återigen alldeles förskräckligt mycket efter hösten med dess klara höga luft. När min pappa blev äldre ojade han sig de varma somrarna just över att det inte fanns någon luft, att det var svårt att andas. Då tänkte jag väl inte så mycket på det utan skuttade glatt i sjön från bryggan nere i hamnen och tyckte allt var ok. Men nu! Pappa, jag förstår vad du menade  <3 . 

Idag är det söndag och det gör sig påmint med denna olust känsla som jag ännu inte lyckats jobba bort. Söndagar är än så länge söndagar. Men idag har jag pratat förnuft med min hjärna och mitt hjärta. Förmanat och pratat om att vi bor faktiskt i Gryt. Här råder vattenbrist och inte så mycket som en liten tår ska spillas. Ska jag gråta idag får det bli böjd över en törstig tomatplanta!

Började ju jobba i måndags. En vecka har gått och den har gått fort. Jag har en mindre resväg till jobbet, tjugo minuter dit och då samma hem. Denna tid brukar jag nyttja till att sjunga ikapp med någon gammal cd-skiva eller lyssna på talböcker. Denna vecka började med sång men redan på tisdagen var jag hes och bytte till bok. Boken för veckan är skriven av Fredrik Lindström, mästare i språk och finurligheter. Boken heter ”När börjar det riktiga livet?" En samling kortare noveller som gav upphov till många tankar.  

Ett kapitel handlade om de förlorade strumporna. Ni vet de där som torktumlaren käkar upp, vilket var fallet här med. Men i mina tankar blev dessa strumpor upphov till relationsfunderingar. Säg att ett förhållande är som ett par strumpor. De går bredvid varandra, kämpar på, svettas tillsammans. De tvättar sig tillsammans, rullar ihop sig och omfamnar varandra vid vila. Men så försvinner den ena eller ene. Den som blir kvar känns lite ensam. Den får kanske vila lite mera men då inte ihoprullad med någon utan ensam. Den blir liksom förbrukad. Den ligger där och saknar, längtar och undrar vad den gjort för fel, varför blev jag ensam kvar? Ibland dyker den förlorade upp och de kan åter rulla ihop sig tillsammans. Men vad har då hänt med den som varit borta? Jo, den kanske har rumlat runt så mycket så den fått hål på hälen, en tå sticker ut och den är allmänt tilltufsad. Den väntande strumpan kanske finner sig i det, ber någon om hjälp för att lappa och laga. Själv har den kanske också fått några sår, så kallade liggsår, för det är väl vad man kan tänka sig händer om man ligger oaktiv i en byrålåda. Kan strumporna hitta tillbaka till varandra igen då? Tveksamt, har hålen uppkommit är det svårt att dölja dom. Men varför inte hitta en annan förlorad strumpa? Hela världen är full av omaka strumpor som har varit med ett tag. En del har så stora hål att de inte går att laga men med omtanke kan de ha ett bra liv ändå.

Alla förtjänar en plats ihoprullad med en annan strumpa!

Mimmi

Semestertankar

 

Fredagen den 20:e juli och årets sista sommarsemesterdag.  Den gick fort, otroligt fort, trots föresatsen att inte planera någonting. Och det har jag inte gjort. Jag planerade varken lätt förkylning eller ryggskott. Men det kom ändå. Ska inte klaga, nämner det bara som en bekräftelse på att saker händer oavsett om vi planerar eller inte. Hade jag planerat något så hade jag stoppat in en utetemperatur på cirka 22 grader vilket hade fått inomhustemperaturen att sakta sjunka. Hade också planerat för ett rent och fint badvatten, fritt från alger för både människor och djur.

 

Varmt är det, men det är bara förnamnet, och jag vet många som bara njuter av denna otroliga värme samtidigt som vi är ännu fler, om jag inte tror helt fel, som bara ber om fler moln på himlen, regndagar och klar och hög höstluft. Sådan där som gör att man bara vill sitta på en stubbe i skogen och andas en hel dag. Men den kommer. Allting har sin tid och just nu är det hett i Sverige och det tjafsas om vems fel det är och varför inte resurser finns för släckningsarbete av de många platser i landet som härjas av bränder. Att det finns klantarsel som inte fattar att det är ren idioti att tända en grill eller att slänga ut en fimp genom bilrutan är väl ingen nyhet. Man (läs jag) tror väl att klantarslen borde förstå. Men klantarsel kommer alltid att finnas.

 

Nog om värmen, mer om ledigheten. Det är fantastiskt att ha förmånen att få vara ledig. Att känna att man kan koppla bort sitt jobb och ägna sig åt att läsa böcker, sova, promenera, bada ( imån av algfritt vatten) prata tills klockan är alldeles för mycket på natten för att det inte gör något, man har ingen tid att passa dagen efter. Semester är en underbar rättighet. Den ger tid för återhämtning, för tankar, för funderingar och för nya upptäckter. Jag har upptäckt en hel del under dessa tre veckor. Trivsamma saker och jobbiga saker, precis som livet är i stort- trevligt och jobbigt.

Att gå mot höst kan kännas jobbigt. Vet det är en bit dit men är semestern slut så känns det som sommaren på något sätt är över. Även och det bara är mitten av juli och termometern visar trettio grader. Förra året började min semester nu och då hade jag inte riktigt tyckt det var sommar innan dess. Sommar är för mig alltså förknippat med ledighet och en önskan vore då en mycket längre sommar. Tänk om någon en dag sa, "Du, Grattis! Du har vunnit årets sommarlov, du får vara ledig i nio veckor"(eller vad ett sommarlov nu är. Det var så länge sedan så det har nog ändrat sig men jag tror att det på min tid var t o m tio veckor). "Det enda du behöver göra för att få ut ditt sommarlov är att gå till kyrkan och sjunga Den blomstertid nu kommer och sedan käka en glass, sen är lovet ditt." Någon frågade mig för ett par dagar sedan vad jag skulle göra om jag hade en begränsad tid kvar att leva, nio månader. Det var bara förmulerat så, ingenting om sjukdomar, olyckor aller annat elände utan bara ett sätt att få tankarna att gå igång. 

En del saker kom jag på direkt såsom att läsa, lukta på blommor, äta smultron. Bada i kallt och klart vatten och tvätta mig med en sådan där saltvattentvål som fanns förr. Fullfölja kommande bok och skriva en till som finns inom mig. Men det där med sommarlov tänkte jag inte på då. Naturligtvis skulle jag ordna mig ett sommarlov. På nio månader skulle jag nog hinna få med ett påsklov också, tack så mycket. Men att bli liten igen det vill jag inte. Inte tillbaka till skolåldern. Jag vill ha mitt sommarlov som vuxen. Som den femtiotreåring jag nu är, eller i värsta fall kan jag vänta ett tag, det funkar det med. Hösten känns lite lockande i alla fall tycker jag. Min andra bok kommer att publiceras, jag ska få tillbaka känsel i min högerhand och planer på att besöka bokmässan tillsammans med nära vän och författarkollega kommer att vara ljuspunkter när den mörka tiden kommer.  Sen ska jag sitta på en stubbe i skogen och andas!


Nu ska jag och dotterns katt lägga oss bredvid sommarens bästa köp, en bordsfläkt, och läsa en bra bok. En fördel med denna hetta är att man kan ligga på sin säng med gott samvete, det är inte hälsosamt ute.

Njut av sommaren som är kvar och dröm om höstluften!

Mimmi

Äldre inlägg